UFO → |
För vetenskapsmannen betyder alltså UFO ett ”oidentifierat flygande föremål”, eftersom utredarna ännu inte funnit någon förklaring på vad det är för något, men för den pressansvarige betyder UFO utomjordiskt rymdskepp och hemliga konspirationer i den djupa staten. Det är faktiskt ganska komiskt eftersom de pressansvariga struntar i att tänka vetenskapligt här. Det är mycket viktigare att omgående kväsa alla ufostollar genom att omsorgsfullt välja rätt ord. En av ufoutredarna anställd av USAF var J. Allen Hynek. Han var som nyanställd mycket skeptisk till den ufohysteri som rådde i USA både på 40, 50 och 60-talet. Denna inställning grumlades med tiden då fler och fler amerikaner vittnade om uppdykande främmande rymdvarelser här och där, inte sällan åkandes i disk- eller tefatsliknande farkoster. Hynek var astronom och väl förtrogen med hur lätt det kan vara att misstolka stjärnor, planeter, bollider och andra naturfenomen. Men som sagt, det finns en gräns för vad som kan betraktas som ”fenomen”. Hynek kategoriserade fyra typer av observationer. Första, andra, tredje och fjärde graden. Där tredje och fjärde graden inkluderar tefatsbesättningar. Trots att ämnet var nytt och outforskat så försökte han alltid se uppkomna problem med vetenskapliga ögon. Ett annat problem med uforapporterna är deras skiftande värde. Jämför en ung person vars intresse är science fiction och som ser ett flygande tefat - med en högutbildad person som filmar ett flygande föremål. Anta vidare att dennes observation även registrerades av en radaranläggning. I det första fallet måste man tro på det vittnet sagt eller upplevt. I det andra fallet har man dels ett vittne som sett något och sedan dokumenterat det på film. Därtill - uppgifter från en radar. Detta att man dels kan fastställa ett okänt objekt både med ett mänskligt sinne och med en mätapparat ger ett mångdubbelt högre värde av rapporten. Det finns två metoder att mäta en storhet på – Subjektivt eller Objektivt. Exempel på en ”subjektiv mätning” är när man med handen känner vilken temperatur ett föremål har. Exempel på en ”objektiv mätning” är när man med hjälp av en termometer fastställer ett värde. Detta kallas då för ett ”vetenskapligt bevis”. Termometrar ljuger inte, kameror och radarantenner likaså. Pratar vi ufos så handlar det dels om en människas sinnesupplevelse, ev. fotografier eller att en radarstation registrerat ufot. J. Allen Hyneks förstod ganska fort värdet av en samstämmighet mellan dessa mättekniskt sett olika typer av registreringar. En sådan multiobservation kallade han för ”radarvisuella observationer”. Dessa är även bluffsäkrade vilket är en stor fördel. Tyvärr ska sägas så delades denna visdom inte enbart av Hynek, utan även av många andra välunderrättade personer. Exempelvis forskare, militär personal, flygexperter osv. Om alla flygledare ständigt och jämt rapporterat till allmänheten när ett UFO dykt upp på deras radarskärmar så skulle vi ganska snabbt kunnat klassa ufofenomenet som något reellt och som är pågående. Det som i verkligheten sker är det rakt motsatta. Flygledarna har order om att inte göra någonting alls när ett UFO synts till. Det kanske inte ingick i deras utbildning men förr eller senare erhålls kunskapen. Det är mycket enkelt. Flygledaren ska snabbt rapportera ufot till en i förväg bestämd mottagare, oftast handlar det om en militär radarstation. Det är allt! Inga diskussioner eller rapporter, bara släpp det. Skulle exempelvis en polis ringa till tornet och fråga om de sett något så måste alla flygledare säga – nej, vi ser inget. 
IMAGE ©gettyimages
Man kan säga att det som har framförts här är grundläggande ufovetenskap. När man erhållit denna insikt så är det mycket enklare att
förstå sin omvärld. Men som alltid finns det undantag från regeln. Det finns uppgifter som styrker att krashen i Roswell 1947 kunde studeras via en
radaranläggning. Det finns även uppgifter att man sedan tidigare var förtrogen med radaravbildade okända flygande farkoster och att man till slut skred till
verket - man provade att störa ut en av farkosterna med någon slags radiostråle. Det verkar som man lyckades över förväntan… Spökraketerna i Sverige
1946 kunde ses med radar. Det är bekräftat att en svensk drakenpilot dels fick radarinformation från en markradar och sedan kunde låsa föremålet med egen
radar. Detta skedde 1977 utanför Gotland. Sedan har vi Tic Tac-filmerna 2004, där stridsflygplan jagar ufon. Dessa kunde registreras av marin radar.
Anledningen att det finns undantag beror på att folk läckt känsliga uppgifter. Det går aldrig att få uppgifterna konfirmerade av civila eller militära
myndigheter. Pentagon Tic Tac 2004 kan ses som ett undantag eftersom den militära myndigheten till slut erkände 143 stycken ufos eller UAP! Någon gång
måste ju sanningen komma fram annars kanske man drabbas av dålig karma?Man kan ställa sig frågande om ”spökraketerna” verkligen var spöken eller raketer? Låt mig kasta lite ljus över problemet. Även under andra världskriget existerade det analoga datorer och automatiska styrsystem. Datorn behövdes i bombsikten till konventionella bombplan och styrsystem i exempelvis STUKA-planen - för att kunna räta upp kärran efter att bomben släppts. Sverige har alltid legat i framkant vad gäller militär teknologi. Det är inte omöjligt att tänka sig svensktillverkade styrda missiler med inbyggda analoga datorer, ungefär som V1 och V2, fast lite mer avancerade. Dessa tyska missiler tillverkades i stort antal och under ardenneroffensiven formligen vräkte man iväg hundratals V1or och V2or mot de allierades ställningar. Det var framtidens vapen ansåg man och hade man haft mer tid och resurser så hade troligtvis ännu bättre missiler kunnat konstrueras. Man kan tänka sig att Sverige som tidigare hjälpt tyskland att utveckla vapensystem även hade egna missilprojekt på gång. Då kriget tog slut så försvann krigsskådeplatserna och man nödgades provskjuta dem över eget territorium. Efter att testmissilen nått målet utlöstes en mindre laddning, så att den inte kunde hittas och stjälas av civila. Att träffa en sjö var väl det bästa alternativet? Dels så fick man en bekräftelse på att missilens navigationssystem fungerade, dels så kunde inga nyfikna lägga rabarber på grejerna, dels orsakade inte självförstörelsemekanismen någon skada på människor, bönder och djur. Den ”kryssningsmissil”, drönare eller spionrobot som paret Berg såg i Nammajaure 1980 var troligtvis en för den tiden avancerad konstruktion. Man kan anta att roboten kört vilse. När bränslet börjar sina finns bara ett alternativ och det är att landa i en sjö (det är robotens elektroniska hjärna som avgör det). Militären hittar den via signalspaning. USA hade en massa olika drönarprojekt på gång på 50-talet, eller ”spionrobotar” som det hette på den tiden. Även UFO-Sverige respekterar J. Allen Hyneks arbete. Hynek påstod att scenen från filmen Närkontakt av tredje graden, som skildrar några flygtrafikledare i ett kontrollrum är en god referens för vad som även sker i verkligheten. Dess personal har verkligen en bra position för att kunna upptäcka ufon! Oftast passerar de flesta händelser obemärkt såsom nämnd filmscen. Det som skedde på flygplatsen O'Hare i Chicago 2006 passerade däremot inte obemärkt. Enklast är att studera händelseförloppet på YT. Det är uppenbart att flygledarna ljuger även när piloterna frågar dem. Så länge ufot inte utgör någon fara för flygplanen förs heller ingen diskussion om dess ev. existens. 
IMAGE ©YT@The Spiderman
En annan amerikansk hjälte som faktiskt lyckats med bedriften att erhålla ett flertal vittnesmål från pensionerade militärer, annan
personal och flygledare är dr. Steven M. Greer (traumakirurg med ett brinnande intresse för det okända). Det var Steven som var pappa till det nu historiska
”The Disclosure Project”. Bland de talande fanns en f.d. flygledare, anställd av USAF, vid namn
Michael W. Smith och som var på plats när en massa poliser jagade flera ufon på
väg I75 i USA 1972. Poliserna ringde till flygledartornet flera gånger och frågade vad de hade för information, men Michael svarade gång på gång – vi ser
ingenting på radarn. Själv har han berättat att han även visuellt kunde urskilja både ufona och polisbilarna som jagade det. De var ju ganska svåra att missa.
Dessförinnan hade Michael (helt i linje med regementet) ringt till NORAD (en militär radarstation) och meddelat dem om vad som pågick.
NORAD valde då att omdirigera två B52or som var på väg att korsa ufonas färdväg. Det är ju dumt att oroa våra rymdbröder med hotfulla bombplan under
deras visit här på jorden…UFO-Sverige brukar säga - om det finns en stor konspiration så borde det finnas någon som vill avslöja den. Alla kan inte hålla käft hela tiden. När det då plötsligt dyker upp folk som Steven Greer och som lyckades med konststycket att samla en hel drös med dissidenter, då anser UFO-Sverige att de är bluffmakare hela bunten. Och den största skurken av dem alla är förstås Steven Greer. Här i Sverige håller man tyst i alla fall. Jag har aldrig hört om någon pilot eller flygledare som velat tala bredvid mun under ufo-eran. Undantaget är då Sven Hjalmarsson som flög drakenplanet. Efter en tid han läckt uppgiften så dog han visst i en olycka. Ett ställe som inte ligger så långt ifrån där jag bor är Saabfältet i Linköping. Det är där militären provar ut nya prototyper såsom strids- och spaningsflygplan mm. Ett litet svenskt Area 51 i miniatyr skulle man kunna säga. Det finns en liten höjd i närheten av fältet som man kan bestiga och sedan spana ut över området. Om man gör det brukar det komma fram en securitasbil och parkera bredvid, precis som på Area 51, ifall man där uppehåller sig i nära anslutning till basen. Sedan har vi Malmslätt som är ett annat militärt flygfält, fast på andra sidan stan. Där pågår varje dag febril flygaktivitet. Det är militär personal som drillas. Clas Svahn var där en gång och skällde ut piloterna. Han sa – jag vet att ni med jämna mellanrum ser okända flygande föremål, så fram med det. Men alla var tysta. De fattade vinken direkt. Om någon pilot hade haft funderingar på att tala bredvid mun så kom nog denna på andra tankar efter den brasklappen. Nej, svenskar är duktiga! De yppar ingenting, någonsin. Straffet delas då ut om någon gör det - säkert som amen i kyrkan. Även i Sverige finns faktiskt ett undantag - det finns alltid något undantag. Den forne ordföranden för UFO-Sverige, CAJ. Carl-Axel Jonzon (bördig från Motala) och som i sin ungdom jobbade med att reparera radarutrustning i Malmslätt talade ganska ofta bredvid mun. Inte om sitt jobb (han fick ju aldrig veta något antar jag), men jobbet var ju delvis känsligt. Det blev i alla fall ingen befordran. Det var CAJ som år 2003 tillsamman med Torbjörn Sassersson släppte bomben - att Clas Svahn egentligen är en psyops. Clas och många andra av hans folk övertog UFO-Sverige 1980 (via en ifrågasatt omröstning) och lyckades ersätta samtliga involverade med nya personer samt ändra organisationens inriktning. Det kanske låter som att jag är negativt till allt som UFO-Sverige står för. Jag tycker faktiskt att tidningen ”UFO-aktuellt” är en intressant tidsskrift. De som skriver i den är engagerade, mer än jag själv. Många artiklar om diverse ufofall är intressanta och borde utredas bättre. Stort engagemang skapar synergieffekter vilket är bra. Slutsatserna skribenterna kommer fram till går dock oftast att ifrågasätta. 
Det finns kilovis med material om UFO-Sverige som man skulle kunna diskutera, vilket kan bli svårt utan att man börjar snärja in sig i
irrationell logik om imaginära ting. Bortsett från CAJ/Sassersson, Gösta Carlsson, Sten Lindgren etc. och några debattörer (exempelvis jag), så är nog
Sune Hjorth den svåraste opponenten hittills. Sune drev tesen att vi alla är förda bakom ljuset av de ”politiska makthavarna” och att Clas (då ordförande för
UFO-Sverige) egentligen arbetar för militär underrättelsetjänst, det som även CAJ senare påpekade. Beviset som Sune lade fram är MJ-12 eller
Majestic Twelve (Majestätisk Tolv), en hemlig amerikansk grupp, handling eller dokument från 50-talet som visar att den djupa staten har god kännedom om
flygande tefat. Kända ufologer världen över har bedömt MJ-12 som äkta, medan andra ratat den. UFO-Sverige har ratat MJ-12 som en bluff. Intressant är
att i MJ-12 är inte USA och Sovjet/Ryssland fiender utan samarbetspartner. ”Majestic Clearance” är i ufokretsar en behörighetskod - den
högsta. Robert Lazar innehade MC när han arbetade på S-4.Nu kanske folk tänker – Björn hatar verkligen Clas! Om Clas är en psyops, då är det ju inte bara han som är problemet utan hela den djupa staten eller Nato som är hatobjektet. Clas Svahn är en påläst och intelligent person med talets gåva. En sådan människa är svår att vinna mot eller säga emot, man måste vara väl förberedd. Sedan tycker jag att denna karl verkligen har begåvats med en fin kropp och fysik, för han har alltid sett yngre ut än han är. En mer ordentlig och sansad människa än Clas får man leta länge efter. Om man drar saker och ting till sin spets så kan man lägga ihop tre plus sju, dra ifrån med två och sedan addera med fyra osv. Ufoproblematiken är komplex och samtidigt fascinerande. Redan 1990 pratade Sune Hjorth om hur Sydafrika fått specialutrustning från USAF. Året dessförinnan lyckades man skjuta ned ett flygande tefat med en laserkanon i Kalahariöknen. Dessa besökare noterade noggrant vad som hände och justerade sedan sina flygruter. Måste man landa eller vistas marknära så gäller det att hela tiden förflytta sig i olika riktningar, så att inte någon laser hinner låsa. Det finns ju rykten om att de tefat man lagt beslag på har erövrats militärt, något som militären absolut inte vill ska läcka ut. Mera fakta om de här spörsmålen kan inhämtas genom Wendelle C. Stevens eller Milton W. Coopers undersökningar. Det är inte omöjligt att det under de senare årtiondena vuxit fram ett kompakt satellitbaserat försvarssystem runt omkring vår planet och som tar hand om de som försöker smita igenom. Ni vet ”SDI” som Ronald Reagan pratade om... Mota Olle i grind är målet, vilket medfört att det i dagsläget är mycket sällsynt med flygande tefats observationer och dess besättningar. Som vanligt leder spåren till pyramidens topp, ni vet Rockefeller, Carnegie, Rothschild och kompani. Samtidigt pågår en kampanj som går ut på att orsaken att så många sett så mycket konstigt i luften under årens lopp beror på Kenneth Arnold och hans observation 1947 (de liknade ju inte ens tefat). Att det bor en liten KA i allas bakhuvuden och som drar i trådarna. Det gäller även barnen. Låt era barn fritt bygga ett flygande tefat i papp/plast och ni kommer att skåda ting som överträffar det mesta. 
IMAGE ©YT@New York Post
Nu till det mest matnyttiga i den här artikeln. Det är framför allt två stycken artiklar i UFO-Aktuellt som publicerades för inte så länge sedan och som jag vill framföra kritik mot. Den första tar upp Steven Greer och den andra Robert Lazar. I UFO-Aktuellt nr2 2018 med rubriken ”Fortsatt strid om lilla Ata”, handlar om hur Steven fick nobben av Garry Nolan som fick uppdraget att undersöka varelsens genuppsättning (DNA). Det visade sig vara mänskligt! UFO-Sverige kallar varelsen för ”Lilla Ata”, det var med andra ord ett människobarn av honkön. Det måste i så fall vara världens genom tidernas minsta människa. UFO-Sverige väljer att angripa Steven Greer och som man anser är en tefatsstolle av sällan skådad dignitet. – Hur tänker karln när han trodde att varelsen var en utomjording? Tycks man resonera. Ja, vad ska man säga? En varelse som bara är 13 cm lång men ändå ser ut som en vuxen och intakt individ… Det är som hämtat ur filmen Men in black. Att dr. Greer är utbildad och har arbetat som traumakirurg bryr man sig inte om. Jag menar att hans livserfarenhet kan ha en viss betydelse för att kunna bedöma medicinska problem… Föreställ om varelsen låg på operationsbordet och någon fick för sig att förse denna med en syrgasmask - masken skulle ju täcka hela varelsen. En spruta skulle för oss te sig som en avloppsrör med ett påmonterat vattenledningsrör. Försök att sticka in ett vattenledningsrör i en mänsklig arm… Det är detta som är så suspekt med UFO-Sverige. Man går till frontalangrepp på de mest svårförklarliga ufofallen. Det är som om man önskar tillfoga så stora psykologiska skador som möjligt, för att få både huvudpersonen och de som följer denna ur balans, vilket faktiskt tycks fungera ganska bra. Många tyckte nog redan innan att Steven var en knepig typ och ännu knepigare blir det väl nu? 
IMAGE ©2013 SIRIUS DISCLOSURE
UFO-Aktuellt nr4 2020 ”Mysteriet Bob Lazar och Area 51”. I föregående artikel som också handlar om Robert Lazar gick jag igenom de två avsnitten om Area 51 i ufopodden. Efter en tid dök det upp en artikel i UFO-Aktuellt om denna man. Robert med sin vän Jeremy Corbell hade gjort en dokumentär, därtill boken ”Dreamland” av Robert. Måste jag berätta att det var Robert som placerade den hemliga basen Area 51 på kartan eller Nellis Air Force Base, som det egentligen heter? Area 51 är bara en mindre del av detta militära komplex. Se där! UFO-Sverige och dr. Svahn har till sist skrotat sin teori om de plågade barnen på S-4. Det står ingenting om det i artikeln. Artikeln är dock en kritisk granskning av både Robert Lazar och George Knapps förehavanden. Det kan nog behövas med tanke på vad dessa herrar har levererar under åren som gått… Läser man mellan raderna så förstår man att UFO-Sverige tycker att Robert är en konstig filur. Han beter sig ju inte som en gedigen svensk fysiker skulle ha gjort, tror jag de anser? De är inte ensamma om att tycka så. Många andra amerikaner tycker samma sak. Det verkar faktisk som Robert själv har fattat att han är en okonventionell figur. Ingen av de andra anställda på Los Alamos labbet körde ju omkring i en jetdriven Honda. Folk som jobbade där kunde höra bilen långt innan den kom fram. Det var i den vevan dr. Edward Teller träffade honom och det var på den grunden EG&G ville anställa honom. De hade kört fast på S-4 och letade desperat efter någon som kunde tänka utanför boxen. Men detta att Robert inte ens kunnat uppvisa sina skolbetyg är faktiskt lite konstigt - det kan jag hålla med om. UFO-Sverige har givetvis rätt i att tycka vad de vill om Robert Lazar men det är pinsamt när UFO-Sverige börjar lära ut atomfysik. Robert påstod ju att han förstod sig på atomfysik, så då kan ju vi också gör det, verkar man resonera. För det första har man helt missförstått det Robert sagt sedan tidigare. Robert sa att man inte var helt säker på att det rörde sig om en stabil isotop av UUP (grundämne 115), men att det var den bästa gissningen so far. Robert sa att det inte går att utvinna UUP i vårt solsystem i sådana mängder att det kan användas som bränsle. Det går att syntetisera i extremt små mängder i partikelacceleratorer för att man ska kunna studera dess egenskaper. Detta var ju exakt vad som hände 2004 även om S-4 var först med att erhålla en stabil variant. En isotop som sönderfaller på 1,2 sekunder, vad ska man med det till? Det framgår tydligt att UFO-Sverige inte förstår dessa ganska basala begrepp, ändå börjar man mästra Robert och vrida om fysiken till hans egen nackdel. Sedan påstår man att han far med lögner - detta är både dumdristigt och högst ovetenskapligt! Man får väl gratulera UFO-Sverige till ett nytt lågvattenmärke! Man har lyckats med konststycket att förpassa atomfysik till dagisnivå. Funderar på att trycka upp en tröja med texten ”Det finns 115 atomer i Moscovium” under UFO-Sveriges emblem… Det finns möjlighet för berörda att erhålla ett exemplar av dessa två artiklar från UFO-Aktuellt. De är alltså översatta till engelska och förpackade såsom ett pdf-dokument. Det går inte att länka till dokumenten eftersom det skulle bryta mot lagen om spridning av skyddat material. Endast berörda kan ta del av artiklarna. De är replikor, inte original. Jag anser att folk har rätt att kunna läsa det andra okända skribenter skrivit om dem. 
Avslutningsvis ska sägas att det är tack vare Robert Lazar som vi fått insikt i tefatsteknologin. En kraftkälla som kan alstra antigravitation ger upphov till ett flertal olika sidoeffekter eller synergieffekter. Förutom att erhålla lyftkraft även tillryggalägga stora avstånd genom att skapa syntetiska svarta hål, resa bakåt i tiden, accelerera utan g-kraftpåkänning, skapa osynliga kraftfält, göra farkoster osynliga eller svåra att se/upptäcka. Det är information som hjälpt oss förstå det som ingen hade en susning om innan Area 51 och S-4 blev var mans egendom. Så då återstår det bara att bocka och tacka för er insats: Robert Lazar, George Knapp, Steven Greer och alla andra! info om Michael SmithMichael W. Smith arbetade som militär flygtrafikledare och som ”Early Warning Operator” vid US Air Force mellan 1969-73.Våren 1970 var Michael stationerad på en radarstation i Klamath Falls Oregon och en kväll när han infann sig var det redan fullt med folk där. Michael undrade vad som pågick och de svarade att de tittade på ett UFO. Michael blev som de flesta oinvigda i ufofenomenet exalterad och undrade om Pentagon och presidenten var underrättade? Men så var inte fallet. Att ett UFO har uppenbarat sig för oss ansåg Michael vara en världsomvälvande nyhet och som givetvis måste spridas så snart som möjligt! Michael fick rådet att lugna ner sig och en av personalen förklarade att NORAD var underrättad och det är allt. Vi observerar vad som händer sedan återgår allt till det normala - ingen rapport, ingenting. Michael insisterade och ansåg att någonting måste göras. Ställföreträdaren förklarade då att om så skedde skulle det resultera i en två och en halv centimeter tjock rapport, där två sidor handlar om observationen, resten blir en psykologisk profil av dig, din familj samt närstående och där alla möjliga anklagelser kommer riktas mot dig - som exempelvis att du är narkoman, att din mor är kommunist etc. D v s vad som helst som kan vanhedra och misskreditera dig. Du kommer aldrig att bli befordrad, du får åka till nordpolen, bo i tält och underhålla väderballonger. Budskapet var glasklart och därefter gjordes inga fler försök av Michael att försöka utvidga fenomenet. Ufot stod stilla och sjönk sedan ned bakom ett berg så att radarn inte kunde detektera det. Efter ungefär en kvart dök det upp igen. På ett ögonblick under ett radarsvep förflyttade det sig 33 mil till en annan plats, hovrade där en stund och påbörjade sedan en ny nedstigning. Detta upprepades tre gånger. NORAD (North American Aerospace Defense Command) är kan man säga USA:s radarcentral och har den övergripande kontrollen över alla misstänkta flygande föremål som uppehåller sig i eller är på väg mot Nordamerika. Det är NORAD som identifierar alla detekterbara luftfarkoster och bestämmer om någon militär åtgärd är nödvändig. Vid ett senare tillfälle ringde NORAD till Klamath Falls radarstation och förvarnade Michael om ett UFO som var på väg till KF från Kaliforniens kust. Michael frågade - vad vill ni jag ska göra? – Ingenting! Håll bara ögonen på det, skriv inget, bara observera. Varje flygledartorn har en loggbok där man noterar allt som avviker från det normala, så det är därför observationer av ufon är extraordinära händelser eftersom ingen rapportering eller loggning då får göras. Nästa incident skedde hösten 1972 vid Sault Ste. Marie Michigan där Michael då var stationerad. En bit söder om staden fanns en markbaserad radarstation (46.456459, -84.387697). En upprörd polis ringde och påpekade att det var tre okända flygande farkoster vid Mackinac-bron, den bro som förbinder den södra och norra delen av Michigan. Michael kunde på radarskärmen se att det ena tornet på bron var lite högre än det andra. Farkosterna cirkulerade mellan bron och Mackinac-ön och började sedan röra sig norrut längst med väg I75. Svaret polisen fick av Michael var - jag ser inget på min radar. Det är standardsvaret som alla flygledare måste ge oavsett vad som syns eller inte syns*. Flera andra personer ringde också till radarstationen. Bland annat en sheriff men även privatpersoner och reportrar. Michael ringde till NORAD och det visade sig att vid just den tidpunkten var två B52-bombplan på väg att korsa I75 där farkosterna antogs befinna sig. Detta ledde till att NORAD dirigerade om planen till en ny rutt förbi denna plats. Därefter närmade sig ekipaget själva radarstationen så att det med blotta ögat gick att urskilja både farkosterna och polisbilarna som jagade dem. Det hördes inget ljud från dem om man bortsåg från ljudet från de efterföljande polissirenerna. Farkosterna/ufona utstrålade ljus vilket dock även polisens saftblandare gjorde. * Under förutsättning att säkerheten inte äventyras. Exempelvis om ett flygplan blir genomskjutet av ett närgånget okänt flygande föremål så måste flygledartornet bekräfta att även de ser föremålet, under förutsättning att det går att detektera, vilket inte är alltid är fallet. Exempelvis om avståndet mellan stationen och föremålet är stort med hänsyn till dess storlek eller om föremålets form, ytstruktur eller okänd anledning omöjliggör radardetektering. 
IMAGE ©Ralph E Bugg K8HSQ info om SDIDet var under Ronald Reagans ämbete som programmet för det satellitbaserade strålvapenförsvaret ”Strategic Defense Initiative” SDI började ta form, även kallat ”Stjärnornas krig”, syftandes på filmen med samma namn. Året var 1983. Hur detta sedan förlöpte finns det ingen information om, men Edward Teller var en av dem som försvarade projektet. Syftet med SDI var att tillintetgöra interkontinentala kärnvapenbestyckade robotar (missiler) i ett tidigt skede med hjälp av laser, röntgenlaser, partikelstrålning mm. Även markbaserade laserkanoner ingick i konceptet. Under samma tidsperiod gjorde denna president ett flertal uttalanden omkring ett eventuellt hot från en utomjordisk makt och hur små våra jordiska bekymmer då skulle te sig om hotet blivit reellt. Sök på ”reagan threats alien force”. Minst fyra sådana tal hölls framför kameror. Hur många som gjordes totalt är inte känt men några spelades även in på band. Dessa tal handlade alltså inte om ett kärnvapenanfall från Sovjetunionen. Alla talen skilde sig lite åt inbördes men kontentan var: om vi kunde föreställa oss ett hot bortom denna värld av utomjordisk härkomst och hur snabbt våra jordiska problem då hade försvunnit etc. Alla som tog del av detta inklusive undertecknad förstod egentligen inte vad han menade, det lät bara konstigt. Men så här långt efteråt kan man se det som en karmabekännelse. Att de som styr måste delge oss andra om vad de tänker göra (bolla över problemet). Om det nu finns ett satellitbaserat försvarssystem mot utomjordiska militärkrafter så kan man undra vem som har hjälpt oss bygga det? Det är mycket som måste revideras om detta skulle uppdagas. Exempelvis kunskaper om rymden, teknologi, naturvetenskap, extraterrestriella livsformer, det Elon Musk gör, det Ryssland, Kina och NASA gör etc.
Favoriter:
När jag lyssnade på Operation Dacapo så märkte jag att redaktionen hade fått fram ett flertal (för mig) helt nya uppgifter, som inte ens UFO-Sverige velat publicera. Det var för flera år sedan jag läste omkring detta i UFO-aktuellt. På senare tid verkar det som UFO-Sverige anser att Ufopodden är problematisk. Jag har noterat en irritation - Ufopodden och Moa Gammel verkar ägna sig mer åt att hänge sig åt önsketänkande och glorifiera tefatstroende än att hålla sig till fakta, om jag fattat rätt? Själv har jag svårt att se när detta skett. Jag tycker Moa Gammel lyckats bra med att skapa spännande avsnitt, men som bygger på faktiska händelser. Det verkar som UFO-Sverige inte fick in sin fot när avsnittet Operation Dacapo skapades eftersom Clas Svahn verkar helt frånvarande där. Men nu har det blivit ändring - hädanefter görs inga fler poddar utan att UFO-Sverige fått säga sitt först, därmed basta! Problemet när det sker är att poddarna blir märkligt dekadenta istället - mysteriet liksom försvinner. Clas Svahn har en säregen förmåga att tona ner och förringa värdet av det mesta, speciellt om ufo-händelser. Det jag vill säga är att det är skillnad på en ufo-podd gjord av Moa Gammel och en ufo-podd gjord av Vetenskap och folkbildning. Operation Dacapo för VoF är nog bara ren och skär knarksmuggling från början till slut, medan för Moa Gammel - ur många aspekter - en spännande händelse. För mig är Operation Dacapo en spännande händelse. Ps. UFO-Sverige gillar ♥oF
Det verkar som UFO-Sverige hängt upp sig på att Robert en gång såg en skymt, av vad han trodde var en utomjordning. Varför är detta viktigt? Skulle han blivit mer trovärdig ifall han sett en skvadron av utomjordingar, eller kanske ingen alls... Alla kända ufofall ute i världen är enligt UFO-Sverige spektakulära ickehändelser, typ Roswell, Rendlesham Forest och Area 51. Det är folk som ljuger, hallucinerar och där avsaknaden av bevis är det som talar emot dem. Bevisen lyser ju med sin frånvaro brukar C.S. säga. Det finns inga bevis för att spökraketerna existerat heller om man ska vara rättvis. Spökraketerna på 40-talet anser dock C.S. vara ett reellt ufo-studium. Man har rest land och rike runt, dykt i sjöar, talat , gjort film och skrivit spaltmeter om ämnet - detta är tydligen något som är väsensskilt andra ufo-händelser... Visst, det finns många samstämmiga vittnen, men ingen har lyckats fiska upp ens den minsta vrakrest efter en störtad raket. Vissa av dem exploderade, men närmare än så har man inte kommit fenomenet. Finns det någon logisk förklaring varför Robert Lazar betedde sig som han gjorde? Ja, enligt mig så finns det en förklaring. Robert har aldrig ändrat på sin (uppdiktade) historia, det som däremot skett är att fler detaljer kommit fram. Detaljer som förklarar varför det blev som det blev. Militärbasen kunde ringa när som helst och kalla in Robert, exempelvis sent på kvällen. Eftersom han inte fick yppa något så blev hans fru misstänksam - har han en date nu? Saken blev inte bättre då frun de facto hade ett förhållande vid sidan av, utom Roberts vetskap, men basen visste eftersom de avlyssnade alla samtal. Själva jobbet var förstås synnerligen spännande, men också farligt. Roberts uppgift var att plocka isär diskens reaktor. Problemet var att de som tidigare försökt göra detta dött, eftersom reaktorn exploderat. Militärbasen tänkte ungefär - skit, våra bästa tekniker dör när de gör det som måste göras. Vad ska vi göra? - Anställ en narcissistisk tekniker och få honom att verka märkvärdig och på det viset behöver vi inte bry oss - när det till slut blir dags för demontering. Robert har själv uppgett att disken var minst sagt svårbearbetad. Allt verkade vara byggt med samma material som dessutom hade samma färg, inklusive interiör, säten, reaktor och gravitationsförstärkare. Det fanns inga skruvar, nitar eller svetsfogar. Det var som om hela farkosten var formpressad i ett enda stycke. El-tekniska prylar såsom kretskort och ledningar såg man inte röken av heller. Uppgiften var som en mardröm. Det är inte omöjligt att Robert förstod att det är jag som är nästa man på tur och därför försökte dra sig ur den situation som han hade hamnat i. Innan Robert satte igång med huvuduppgiften blev han introducerad och fick stifta bekantskap med en redan demonterad reaktor plus förstärkare, som någon tagit bort. Robert sa att det var skönt att det inte var han som lyckats med den bedriften. Jobbet var alltså superspännande men samtidigt livsfarligt - det måste varit en svår tid för Robert. När han till sist fick sparken så gällde det att göra en så stor grej av det, så snabbt som möjligt - för att ha en chans att överleva. Det lyckades han med. Mycket tyder på att Robert även smugglade ut lite av grundämnet 115 - en extra livsförsäkring. Vid slutet av hans anställning kom telefoninkallelserna allt mera sällan. Efter att varit ledig i flera veckor kunde han inte längre hålla tyst om det han sysslade med. Det var nästan som att militärbasen pressade Robert så mycket det bara gick. Situationen blev till sist ohållbar. Det finns minst ett vittne till angående Area 51. En karl vid namn Philip Schneider vistades mycket i området på 70 och 80-talet. Liksom Lazar var Schneider anställd av militären, men Schneiders roll var att delta i byggandet av underjordiska militära tunnlar/baser runt omkring i landet. Man kan säga att Phil Schneider är en Bob Lazar gånger tio, en som verkligen har hört och sett både det ena och det andra. Och utomjordingar har han inte bara träffat, utan med pistolskott inblandat en gång. Schneider visste mer om vad som försiggick/försiggår på Area 51 än vad Lazar gör, om man ska tro på det han sagt under sina föreläsningar. Exempelvis att det finns en S-2 utöver S-4 och att det finns nio DUM-baser under Groom lake. Schneider har inte haft några problem att smuggla ut olika material heller. Exempelvis grundämne 123 (murinite), det supertunga grundämnet 140 (corbonite), det papperstunna superstarka materialet från Roswell m.fl. Phil Schneider har sagt väldigt mycket, exempelvis att vi bara känner till 5% av sanningen, eller ännu mindre. Runt 1995 byggde man en DUMB i Sverige som är mycket stor. Om takhöjden är 9m, så är längden 12 mil ifall bredden också är 12 mil! Denna underjordiska bas var sponsrad av FN... Phil Schneider har berättat att den amerikanska armén kom i kontakt med grå aliens och deras tefat redan 1909. De kallades då för grå demoner och farkosterna för hästskoskepp etc. Utan dessa möten med utomjordingar (som fanns här långt tidigare än människan) så skulle det inte finnas baser som Area 51 mm. Det är samma sak i Sverige. Om det inte förekommit så många observationer av spökraketer (koncentrerat på vissa platser) så skulle man inte ha byggt vissa militärbaser i norrland. Jag har inte själv kollat upp just detta samband, men det var faktiskt C.S. som berättade det för mig en gång. Så stämmer det att Sverige har en eller flera DUMB liksom i USA, så kan man dra slutsatsen att vårt land har ett mycket djupt samarbete med NATO. Det innebär vidare att det inte finns någon demokrati, snarare en slags militarism blandad med plutokratism. Fast enligt Phil Schneider är det aliens som har sista ordet och han varnade också för - att om vi inte opponerar oss kommer det bli krig någon gång i framtiden, när dessa aliens önskar ta över hela rasket. Man får väl hoppas jag har fel och att vi går mot bättre tider - för, talar man om någonting hemskt som skulle kunna hända så brukar det ju inte hända - det är en slags trygghet ändå.
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
© 2012 Essential Electronics - drivs av Björn Lindqvist (CEO of EE) Skriv för kontakt eller rapportering email - eller för att posta en artikel? Gör helst artikeln i Words först. Jag kommer då att försöka replikera denna i så hög grad som möjligt. |
||
