E-hybridvärmaren är en specialkonstruktion vars bränsle är E80N


 

Mina tidigare försök med E-sprit som allas fattiga huttrares frälsning slog nog inte ut så väl som jag från början kanske trodde, men man kan även se detta med E-sprit som ett första alster ur en god tanke och som nu med tiden har växt och tagit sig formen mot en nyare och bättre innovation.

En E-hybridvärmare eller mer korrekt hybridbrännare eller EHB som jag i fortsättningen kommer att nämna denna skapelse är till 100% byggd för att alstra värme på ett så bekvämt, effektivt och rent sätt som möjligt utan hänsyn till matchning av interiör eller ur någon annan skönhetsaspekt mer än att fungera - detta eftersom en EHB är allt annat än vacker. Själva eldenheten är helt okej men tillsammans med plastflaskor och slangar så förtas helhetsintrycket. Men vad bryr sig en frusen lägenhetsinnehavare om det när det nu finns ett billigt, fungerande och miljövänligt sett att alstra lite värme? Återigen kan vi prata om en ”fattigmans braskamin”, ty detta är vad projektet handlar om och en EHB motsvarar denna benämning i allra högsta grad.

Det bör nämnas att vid bruk av en EHB finns en brandrisk. Börjar bränslet av misstag brinna (i tanken eller i flaskorna) är risken överhängande att det hela resulterar i ett allvarligt brandförlopp. Lämna aldrig en EHB utom synhåll och se till att erforderlig säkerhetsutrustning i form av en brandsläckare finns i närheten.

Jag har inte lyckats hitta något liknande på nätet så jag antar att denna konstruktion är en av de första i sitt slag. Till att börja med så kan man konstatera att en EHB med två brännare motsvarar minst tre stearinljus i värmeeffekt utan att det luktar något mer än en svag doft av lampolja. Ingen bensinlukt går att förnimma från det att man sätter fyr tills bränslet är slutbrunnet. Detta är inte helt korrekt eftersom det bildas lite petroleumluktande rök när man blåser ut brännarna. Även när man fyller enlitersflaskan med nytt bränsle känner man förstås av bensinångor samt om man glömt att täta brännarna och stänga gasfiltret vid stillestånd. Låter man en EHB brinna slut på bränslet så skapas dålig lukt precis i slutskedet pga. lågans litenhet. Därför bör man alltid sträva efter att tömma tanken och blåsa ut lågan när en EHB ska stängas av. En EHB kan vara något komplicerad att bygga för dem som inte äger rätt verktyg och utrustning.

Eldenhet     Kringutrustning    Brännare

Apparaturen består av en eldenhet och dess kringutrustning vilket dessa tre bilder åskådliggör. Man kan se att lågans storlek skiljer sig och vad detta beror på är inte klarlagt ännu - de två brännarna är så gott som identiska. Höjden på brännarna kan emellertid justeras vilket då kan kompensera denna olikhet. För att bilderna skulle bli bra så var jag tvungen att fösa ihop alltihopa - under normala omständigheter är avstånden större.

 

En E-hybridbrännare är väldigt lätt att sköta och att framställa dess bränsle är en baggis i jämförelse med E-sprit. Specialbränslet till en EHB kallar jag för E80N och består till 80% av E85. Det största bekymret är att få tag i den motivation som krävs för att kunna snickra ihop pjäsen, ty detta kan dröja ett tag. Det är dock ganska svårt att misslyckas i och med avsaknaden av kritiska moment. Alla delar i uppförandet av en EHB är ungefär av samma svårighetsgrad byggmässigt sett. Dessa delar är fyra till antalet: Tank, brännare, fyrbord och kringutrustning.

 

Bränsletanken kan delas upp i fyra komponenter

  1. Plåtburk av Dole ananas (chunks)
  2. Bromsrör av koppar som ska lödas med vanligt lödtenn
  3. Barlast - en blandning av gips och grus liggandes i burkens bottendel
  4. Ett tätt genomskinligt lock av polykarbonatplast
Ananasburkar               Tank utan lock

Burkar med ananas och liknande fruktinnehåll brukar sakna den vita impregneringen många andra konservburkar har. Storleksmässigt är en diameter runt 80-90 mm lagom. Gipset kan gjutas direkt i burken men det kan vara svårt att få det plant ifall man snålar med vatten. Denna ballast gör så att avtappningen för bränslet lyfts upp med ungefär 20 mm så att det finns marginaler att justera brännarna. Första gången man fyller tanken med bränsle så kommer det att pysa en stund. Polykarbonatplast har de flesta glasmästare som du säker kan få billigt. Locket måste limmas fast och det enda lim som står pall i denna miljö är Biltemas Steel-epoxy. Det kan även fungera med flytande packning. Om locket består av en 2 mm tjock polykarbonatskiva så finns det plats att lägga pastan ovanpå, på samma sätt som när man kittar fönster.

 

Brännaren kan delas upp i fem komponenter

  1. Aluminiumrör med en längd av 90 mm och en diameter runt 20 mm
  2. Ett bromsrör som limmas med Rapid-epoxy och sedan täcks med Steel-epoxy i anslutning till en stopper
  3. Innehåller: Filterpapper rullat på en fördelare, bomullsstoppning plus en bit rullad filterpapper igen
  4. Själva förbränningen äger rum på en avrundad topp som utgörs av finsiktad sand
  5. Det är viktigt att varje brännare förses med kylflänsar motsvarande storlek enligt bilderna
Brännare med hemmagjord propp      Isärtagen brännare

Brännarens konstruktion är själva kärnan i hur en EHB fungerar. Bomullen suger upp bränslet likt en veke vilket sedan brinner upp över sandbädden. Den lösa sanden hårdnar och blir mörk efter en tids användning. Temperaturen stiger med höjden på brännaren och är givetvis lägst där bränslet kommer in (cirka 70 grader). Bränslet förvärms under tiden det transporteras till toppen med hjälp av aluminiumröret vilket är gynnsamt ur förbränningssynpunkt. Kylningen av röret är mycket viktig! Upphör kylningen blir brännaren överhettad så att dess innehåll skjuts omkring liksom en fontän av eld och då är en okontrollerbar brand nära anstående. På den andra bilden ser man tre fördelare (av trä) utlagda i olika vinklar men det krävs bara en per brännare.

 

Fyrbordet kan delas upp i fyra komponenter

  1. Rektangulärt plåtstycke (gärna rostfritt) - brukar gå att finna hos metallskrotar
  2. Två lister av exempelvis aluminium som stadgar upp bordet (nitas eller skruvas)
  3. Fästen för brännarhållare och tank
  4. Två brännarhållare med erforderliga M4 skruvar som tillåter justering/trimning av brännarna
Eldenhet/fyrbord      Brännarhållare

Måttet för plåtstycket som jag valde blev 320 x 110 mm och verkar vara lagom stort. Brännarna som är justerbara i höjdled kan även justeras lite i längdled eftersom avståndet krymper ifall man flyttar brännaren upp och ned i förhållande till tanken. Av den anledningen gör man ett spår för en (lång) M4 skruv på båda sidor av styckets ytterkanter som kan vara 15 mm långt. De två brännarhållarna är av samma plåt som till fyrbordet och består av urklippta bitar som är bockade enligt den högra bilden. Tanken fixeras med två plåtbitar av tunnare plåt via två skruvar, vilka även är fästen för listerna. Sättet hur tanken ska fästas kan nog göras på flera sätt men man bör inte göra åverkan på tankens nedre del mer än nödvändigt. Någon typ av fötter under bordet är lämpligt - jag fäste två plastdistanser (med dubbelhäftande tejp) på fyrbordets undersida och satte sedan dit fyra självhäftande fötter.

 

Kringutrustningen kan delas upp i fyra komponenter

  1. En enliters plastflaska (innehållandes E80N) med någon form av nippel - exempelvis Biltemas batterivatten
  2. En dumpflaska för att tömma ur tanken innan avstängning (doseringsflaska)
  3. Ett gasfilter som kopplas till tankens avluftning
  4. Silikongjutna proppar som man kan göra själv ska placeras ovanpå brännarna - för att undvika gasläckage
Depend - nagellack remover      I det bjornska hemmet

Som gasfilter använder jag en flaska för borttagning av nagellack som ICA säljer och som passar perfekt för detta ändamål - med dess kork kan man öppna samt försluta avluftningen. En flaska avsedd för batterivatten fungerar bra som bränslereservoar eftersom naftainnehållet i E80N är för litet för att plasten ska ta skada. En bra dumpflaska kan vara svår att få tag på. Doseringsflaskan som rymmer 500 ml är helt outstanding. Den uppmärksamme har sett att jag använder pvc-slang till och från flaskorna. PVC-slang fungerar hyfsat en ganska lång tid men efter drygt ett år börjar den hårdna och måste då bytas. Slangen mellan tanken och brännaren köpte jag hos Kebo för länge sedan - den heter Iso Versinic och är mycket kemikalietålig.

Handhavande
Tanken som sitter på fyrbordet kan liknas vid en buffert men det är i enlitersflaskan bränslets huvudsakliga kvantitet är lokaliserad. Uppstarten av värmaren börjar alltid med att man öppnar gasfiltret och sedan lyfter, vänder och klämmer ut bränsle från bränsleflaskan in i tanken. Avslutade man senast med att dumpa kvarvarande bränsle i dumpflaskan så kan man tömma dess innehåll innan man tar till bränsleflaskan, men töm aldrig dumpflaskan helt eftersom den blir för lätt och därmed ostadig då den under drift ska stå på samma nivå som eldenheten. Det krävs en speciell teknik här - man måste öppna korken precis efter man klämt för att undvika att bränslet sugs tillbaks i flaskan igen. Det räcker att endast fylla bränsletanken till knappt hälften då förbrukningen är relativt låg. Vid avslut bör alltid tanken tömmas! Finns det bränsle i kvar tanken så kommer detta att med hjälp av kapillärkrafterna att rinna ut från brännarna. När värmaren inte används ska alla delar vara förslutna.

Detaljer

 

Detta består E80N av

  • 80 volymprocent E85 eller E75
  • 10 volymprocent naftabaserad tändvätska
  • 10 volymprocent lampolja
Kuriosa
Energiinnehållet för E80N är något mer än E85 och beror på om sommar eller vinterkvalité används. Någonstans runt 33 MJ/kg skulle jag tippa. Minskar man naftan finns risk för ojämn förbränning - värmaren beter sig oförutsägbart vilket kan öppna för obehagliga överraskningar. Ökar man naftan sker det omvända; värmaren gör sitt jobb, dvs. brinner jämt och stabilt. Hur sätter man fyr på en EHB? En cigarettändare duger. Tiden det tar innan man kan tända en brännare är beroende på hur våta brännarna var innan man satte dit propparna sist man använde värmaren. När man fyllt tanken med bränsle måste man vanligtvis vänta ett par minuter innan det kommit fram till sandbädden. Det går faktiskt att se när sanden blivit fuktig av bränslet. Sedan är det bara att tända. Och hur släcker man? Enkelt - bara att blåsa ut. Om man har tid och lust så skulle man kunna tillverka ett litet specialbord för eldenheten med en hylla undertill där flaskorna kunde stå. Sätten hur allt kan arrangeras eller designas är nog många.

 

 

 

 

upp igen                                          Valid XHTML 1.0 Transitional